lördag, februari 18, 2012

De vise i Upplands-Bro

I går träffades de igen, "De vise i Upplands-Bro". Någon kanske undrar vilka de är. Andra känner väl till dem, socialdemokratiska viceordförande i kommunala nämnder och bolag, tillika gruppledare för (S) i kommunen.
Efter 2010 års val tvingades vi i opposition. En ovan situation som vi gör det bästa av. Ibland lyckas vi  påverka och få till förbättringar i de förslag som den borgerliga alliansen lägger fram. Senast var det i torsdagens kommunfullmäktige där vi fick med ett beslut på att en läshörna skall bli kvar när biblioteket i Tibble flyttar till Kungsängen. Vanligast är det dock att majoriteten kör över oss med förklaringen: "Nu är det vi som bestämmer!"

Två gånger tidigare har jag varit med i denna krets av oppositionpolitiker, i mitten av 70-talet och i början av 90-talet, de två tidigare gångerna Socialdemokraterna varit i opposition i Upplands-Bro. Bägge gångerna kom vi tillbaka i kommande val. Väljarnas dom var hård mot de tillfälliga, borgerliga majoritetspolitikerna. Båda gångerna var vi väl förberedda när vi återfick makten och kunde snabbt vända på utvecklingen i kommunen till det bättre.
Men ingen av dessa oppositionsperioder har vi haft ett så stark och kompetent lag som nu. Jag är imponerad av såväl den enskildes som hela lagets gemensamma kompetens. En mix av olika personligheter och erfarenheter som bildar ett välfungerande team. Detta gäng skulle med framgång kunna ta över ledningen i kommunen vilken dag som helst, om den borgerliga alliansen skulle dra sig tillbaka tillsammans med de fyra kommunalråden. Det vore inte fel om A-laget (Arbetarelaget) tog över efter B-laget (Borgarelaget). Vi skulle redan dag ett starta räddningsaktionen under mottot "Rädda det som räddas kan".
Vi , viceorförande (S), arbetade heldag, 8.30 till 18.00,  i går. Förberedde oss för kommande politiska strider. Ja, politiken i vår kommun har efter senaste valet omvandlats från ett sammarbete till ett krig.

Lunchen intogs på UBG:s Restauranskola belägen i Kungsängens Dagcentral. På bilden ser du från vänster Birgitta Nylund Upplands-Brohus och Lokalvårdsbolaget, Jan Lannefelt Bygg- och miljönämnden, Kerstin Ahlin Socialnämnden, Catharina Andersson Kommunstyrelsens samhällsbyggnadsutskott, Naser Vukovic Kultur- och fritidsnämnden, Camilla Janson Kommunstyrelsen, Mary Svenberg ordförande i Arbetarekommunen och Kommunala gruppen (S).
Saknas på bilden gör Rolf Nersing Bildningsnämnden och Hans Bergström Kommunfastigheter.
Alla är socialdemokrater i opposition och jag brukar kalla oss "De vise i Upplands-Bro".


De vi(s)e i väntan på lunch i Dagcentralen, Kungsängen.

fredag, februari 17, 2012

Fullmäktige i går.

Den stora frågan på gårdagens kommunfullmäktige var beslutet att bygga ett kulturhus i Kungsängens centrum. En fråga som Socialdemokraterna arbetat med i närmare två mandatperioder. Känns lite märkligt att det är en borgerlig majoritet i fullmäktige nu när ärendet klubbas. Att vi fick med borgarna på tåget var bra. Annars hade det hela nog stoppats av alliansen. Ett exempel på att breda lösningar håller även om det blir majoritetskifte. Samarbete är bättre än krig.
I sista minuten har den borgerliga alliansen också ändrat sig när det gäller servicen i Tibble. De accepterar nu att en "läshörna" blir kvar när biblioteket flyttar. Vad det betyder har man inte sagt.
Vi, Socialdemokraterna, vill att det i Tibble skall finnas möjlighet att läsa dagliga tidningar, tillgång till dator, möjlighet att beställa biblioteksböcker, begränsat antal romaner, deckare, poesisamlingar m.m. samt bibliotekarie minst en dag i veckan. Om man sen kallar det "läshörna" eller begränsad bibliotesksservice har mindre betydelse.

onsdag, februari 15, 2012

Svininfluensavaccineringen

Även Dagens Nyheter har nu vaknat och har nu lagt upp en kort notis om den märkliga vaccineringskampanjen. Vi kanske närmar oss den dag när alliansregeringen får erkänna att den inte behärskade situationen.
Svenska Dagbladet berättar i dag att  vaccinet förmodligen var verkningslöst. Enligt regeringens beräkning räddades sex (6) människoliv genom vaccineringen. Detta på bekostnad av att över 150 barn fick ett livslångt handikapp, narkolepsi. Fler än 155 barn har fått sina liv förstörda.
Det ekonomiska  hoppas jag att staten tar, men för övrigt kommer vi säkert att få se hur alla skyller på varandra. Det är bra om ansvarsfrågan utreds. Inte i första hand för att hitta en syndabock, utan för att kunna vidta åtgärder för att det inte skall upprepas.
Jag vill gärna veta:
Varför köptes det in vaccin som skulle räcka att vaccinera alla två gånger?
Vilka rådgivare använde sig regeringen av, och vad har de för koppling till vaccintillverkaren?
Har det vidtagits några åtgärder för att förhindra kommande risker för "politisk panik"?
Är det sant att personer födda 1918 eller tidigare är imuna mot svininfluensan, och i så fall varför ingick de i riskgruppen?
Hur kunde man släppa ut ett oprövat vaccin på marknaden? Borde man inte åtminstone ställa samma krav som på naturläkemedel?

tisdag, februari 14, 2012

måndag, februari 13, 2012

Svininfluensan, en politisk skandal.

Äntligen har turerna kring vaccinationerna mot svininfluensa börjat granskas.
Den minnesgoda kan påminna sig att en ovanligt lindrig form av influensa spred sig över jorden. Dödsfallen var få och de som insjuknade blev inte speciellt sjuka. Symtomen kunde jämföras med en vanlig förkylning. Men denna influensa härstammade troligtvis från grisar i Sydamerika till skillnad från den "vanliga", årliga influensan, som utvecklats via fåglar i Asien. Var det därför panik uppstod?

Hur kunde det bli så fel? Hur kunde beslutfattarna, inklusive regeringen, handla så irrationellt? Politisk panik uppstod. Svenska folket skulle massvaccineras. 18 miljoner doser köptes in. Räcker för att vaccinera hela svenska folket två gånger. Till råga på eländet var vaccinet inte testat och eventuella biverkningar inte kända. Några skadeståndsanspråk för läkemedelsbiverkningar kan dock bli svårt att driva mot vaccintillverkaren.  Ansvaret ligger nu på staten.

I dag vet vi att minst 155 barn drabbats av den mycket allvarliga, livslånga sjukdomen narkolepsi. Narkolepsiföreningen ställer i gårdagens SvD frågan: "Vad är våra barns liv värda?"

I svininfluensan dog 30 personer i Sverige. Ska jämföras med en "normal" influensaepedemi då runt 3.000 avlider. SvD har nu börjat granskningen. Det behövs att man går till botten med detta. Kanske behövs en haverikommission. Framkommer inget annat får regeringen betraktas som ansvarig.

Vad som behöver förtydligas är bl.a.:
Hur kunde Sverige överreagera så till den milda grad på rapporterna om en ny influensa?
Varför inköptes så stora mängder vaccin?
Vem uppfann uttrycket "en andra våg"?  Något som det inte finns historiska belägg för.
Vilka experter använde sig regeringen av, och hur är deras koppling till vaccintillverkaren?
Hur och vem kommer att ersätta de som drabbats av biverkningar?
Går det att säkerställa att detta inte kommer att upprepas?

SvD1; SvD2; SvD3; SvD4; SvD5

lördag, februari 11, 2012

Lördag i Kungsängen


Lördageftermiddag i Kungsängen

fredag, februari 10, 2012

Vinter

Kyla, luftfuktighet och sol gör Kungsängen ännu vackrare.

Bussgatan i Gröna Dalen

Sevicehus, en del av valfriheten

De flesta människor vill välja var och i vilken form de ska bo. Det gäller såväl gammal som ung. I livets olika skeden har man också olika krav på sitt boende. Samhället, ytterst kommunen, har ansvar för bostadsförsörjningen. Det innebär att kommunen måste planera och se till att det byggs olika former av bostäder. Det skall blandas hyresrätt med bostadsrätt och äganderätt. Det skall finnas bostäder i såväl höga som låga hus. En blandning av stora och mindre lägenheter behövs.
I det moderna samhället byter vi bostad flera gånger under vårt liv. Vi har inte samma behov när vi nyligen flyttat hemifrån som när vi bildat familj eller blivit äldre och fått svårt att gå i trappor. För att kuna välja måste denna mix av boendeformer finnas.
Detta gäller hela livet, dvs också när man blivit pensionär. Därför måste det finnas möjlighet att välja sitt boende även de sista 30 åren av livet.

Många former av äldrebostäder behövs. Därför måste servicehusen behållas och i nybyggnationen kompletteras med seniorboende och trygghetsboende i första hand men även vård- och omsorgsboende. Vi behöver lägenheter som fördelas efter kötid men också bostäder som fördelas efter behov (biståndsbedömning). Några vill bo nära naturen och andra nära butiker och pendeltåg. En mångfald är en förutsättning för valfrihet. Därför behövs servicehusen.
Jag hoppas att den styrande alliansen i Upplands-Bro inser detta och inte ytterligare minskar antalet servicehuslägenheter.Jag hoppas också att den styrande alliansen i Upplands-Bro kräver i etableringsavtalen vid nybyggnation att det också skall byggas trygghetsbostäder och seniorsbostäder. Det är kommunens politiker som har ansvaret. Ytterst ligger detta ansvar på den styrande majoriteten.

torsdag, februari 09, 2012

Ta inte bort servicehusen!

Trygghetsboende, dvs lägenheter i hus med gemensamma lokaler för aktiviteter och måltider samt anställd personal för att organisera detta, behövs. Det behöver byggas flera sådana hus. Kanske vid Bro Centrum och mellan Ringvägen och järnvägen i Kungsängen.
Men att omvandla servicehus till trygghetsboende är förkastligt. På det sättet skapas inga nya bostäder för äldre.

Den styrande alliansen i Stockholm har äntligen insett sitt misstag och stoppar nu omvandlingen av servicehus till trygghetsboende. Det är bara att hoppas att den högerledda alliansen i Upplands-Bro är lika förnuftiga och slutar att förstöra servicehusen.


SvD1, SvD2

lördag, februari 04, 2012

Is på Mälaren

Denna vecka har Görväln lagt sig. I torsdags var skridskoåkarna ute och provåkte.
Skridskoåkare vid Gröna Udden

torsdag, februari 02, 2012

Har vaknat upp, demokratin måste försvaras.

Det är ett tag sedan jag skrev något i bloggen. Har känt mig dyster, vilket kanske har något med min partitillhörighet att göra. Det har varit lite motvind sista tiden, men det är bara att bryta ihop och komma igen. Kerstin Ahlin (S), socialnämndens andre vice ordförande skrev i går sitt första blogginlägg för detta år. Då får jag inte vara sämre.

Kerstin beskriver hur den styrande alliansen maktfullkomligt trycker ned oppositionen i kommunstyrelsen. Flera andra kommunstyrelseledamöter, från olika partier, har vittnat om samma sak. En fullständig demonstration av härskartekniker, inga försök till gemensamma lösningar, försvårar oppositionens arbete och minskar möjligheterna till insyn. Ett vanligt uttryck från allianspolitiker är: " Det spelar ingen roll vad ni säger, det är vi som bestämmer!"  De tycks tro att vi infört demokratisk diktatur.
Upplands-Bro, kommunen där demokratin försvann.

Jag kommer att återkomma till allmänhetens bristande insyn och den minskade demokratin i Upplands-Bro,  men läste i dagens SvD om överklassafari till Solsidan i Saltsjöbaden. Blev först lite förvånad men insåg sedan att detta är en trend. Har till och med utvecklats med guidade visningar för turister på olika håll. Mest känt är nog turisturer till Beverly Hills.
Andra sidan av detta är att det en tid ordnats guidade turer till socialt belastade områden, inte bara till kåkstäder i u-länder utan nu också i Sverige såsom Rosengård i Malmö.
Skillnaden tror jag är att öveklassafarin görs för att att visa vilka orimligt höga inkomster vissa har och hur orättvist det är att de fått stora skattelättnader. Resa till fattiga områden är av helt annat slag, tycka synd om de som inte fått det bättre och i bästa fall ge en allmosa. Få inser att fattigdom för många är en förutsättning för orimligt stor rikedom för ett fåtal. Detta gäller så länge vi har begränsade resurser. Ett samhällsekonomiskt axiom.
Kom ihåg att moderater vill hjälpa de fattiga och att socialdemokrater vill avskaffa fattigdomen.

När de borgerliga partierna hade makten förra gången, i början på 90-talet, såg jag för första gången professionella tiggare på Stockholms gator. I dag kan vi se hur fattigdom, och värst av allt barnfattigdomen ökar. Rosengård har blivit en turistattraktion. Det är dags att prata om detta nu. Att inse vart den förda politiken leder.

SvD1; SvD2